Generationsväxling föder rädsla

I Vänsterpartiet är det av ytterst vikt att vi genomför ett generationsskifte. Vi är det partiet som har den äldsta riksdagsgruppen, det är bara KD som har äldre riksdagsledamöter. I våra kommuner och landsting ser våra lister inte bättre ut, varken åldersmässigt eller invandrarmässigt. Jag tror inte att våra medlemmar är så gamla, men våra förtroendevalda är det.

Det behövs med andra ord en förändring bland våra förtroendevalda.

Vi behöver få fler kvinnor, fler unga, fler invandrare och fler fackligt aktiva som förtroendevalda. Det är det som kallas för generationsväxling.

Det är många som har reagerat på ordet generationsväxling, med fokusering på att det betyder att alla "gamlingar" ska kickas bort från partiet och en stor hög med unga, invandrande kvinnor ska plockas in. De som har reagerat på detta sätt är rädda för förändring och rädda för sin egen situation i partiet. De väljer att tolka att förändring är synonymt med att de är de som utan rim och rason ska plockas bort. De väljer att tolka generationsväxlingen som att de inte längre duger och att det är en personlig kritik mot dem som person. Det är fel.

Visst ska vissa bytas ut, helt enkelt för att man ska inte sitta som förtroendevald allt för många år i rad, men det betyder inte att man inte längre behövs i partiet. För alla behövs. Men våra väljare måste känna igen sig själv i våra förtroendevalda.

Till valet 2014 måste våra listor se annorlunda ut, det är hela partiets ansvar.

Men det är inte bara i Vänsterpartiet som vissa blir sura över förändringar, även Alf Svensson reagerar i Newsmill över att politiker är unga. Ungefär samma ålder som han själv var i som partiledare.

"Annie Lööf och Hans Linde är säkert dugliga politiker. Deras eventuella karriär som partiledare vet vi ingenting om. Men deras duglighet sitter väl ändå inte i åldern, eller? Det vore kanske rimligt att påpeka att om de är goda representanter för sina partier nu, så blir de ännu bättre om 10 eller 20 eller 30 år."

Läs Alfs funderingar här.